Mer uppdatering!!
Ja idag är det lördag, kommer inte riktigt ihåg när jag skrev senast, glömde kika det men jag tror det e längesen iallfall. jag är inte så duktig på att ha och använda en blogg som ni kanske ser, och inte tror jag det e någon som e intresserad av vad jag skriver ändå så det kanske kvittar, men det e så skönt att skriva av sig ibland.
I torsdags den 13/11 kl. 10.30 hade vi begravning för min Morfar. Det va den hemskaste dagen i hela mitt liv men samtidigt va det så fint där inne i kapellet. alla blommor som låg där så fint å alla människor, en del som man kände men väldigt många som man inte kände. Tårarna brast med en gång så fort jag såg min släkt där inne, man samlas innan allt börjar. Jag bara grät å grät å grät, tårarna slutade aldrig rinna, men sen tillslut kunde man samla sig för då var det dags att gå in i själv kapellet. Å då brast ju allt igen, när man såg kistan där med morfar i å alla fina blommorna. jag grät nog hela tiden, hela min handväska va full med pappersnäsdukar med massa samlade tårar i.
Det va nog först då som man verkligen fattade att Morfar verkligen var borta för alltid, han som va så go å gla jämnt å gjorde aldrig en fluga förnär å va pigg å dansade å gympade, jag förstår inte hur han kunde drabbas. Det är sorgligt.
Sen när man skulle gå fram för att ta farval så brast tårarna igen, det va jobbigt att lägga blommorna på kistan. Men nu ligger han å vilar och har det bra, så bra som man kan ha det i himlen. han ser ner på oss däruppe ifrån å ser till så att vi har det bra :D
Jag blir bara tårögd så fort jag tänker på morfar min. Tänker på dig mest av allt Morfar!!!
Va har hänt annars då?? Inte så möe faktiskt. det är jobb, å plugg som gäller för hela slanten. åå Jag ska jobba i natt igen, ska bli kul. Ne nu ska jag nog sätta mig å pyssla lite så jag kan ha med min smyckeslåda till jobbet, åå förhoppningsvis få sålt lite, nu till julen, när julklappar å sådant ska inhandlas. Det kanske blir bra. Förhoppningsvis.
Men vi ses när vi ses å hörs när vi hörs
Kramar på er.
I torsdags den 13/11 kl. 10.30 hade vi begravning för min Morfar. Det va den hemskaste dagen i hela mitt liv men samtidigt va det så fint där inne i kapellet. alla blommor som låg där så fint å alla människor, en del som man kände men väldigt många som man inte kände. Tårarna brast med en gång så fort jag såg min släkt där inne, man samlas innan allt börjar. Jag bara grät å grät å grät, tårarna slutade aldrig rinna, men sen tillslut kunde man samla sig för då var det dags att gå in i själv kapellet. Å då brast ju allt igen, när man såg kistan där med morfar i å alla fina blommorna. jag grät nog hela tiden, hela min handväska va full med pappersnäsdukar med massa samlade tårar i.
Det va nog först då som man verkligen fattade att Morfar verkligen var borta för alltid, han som va så go å gla jämnt å gjorde aldrig en fluga förnär å va pigg å dansade å gympade, jag förstår inte hur han kunde drabbas. Det är sorgligt.
Sen när man skulle gå fram för att ta farval så brast tårarna igen, det va jobbigt att lägga blommorna på kistan. Men nu ligger han å vilar och har det bra, så bra som man kan ha det i himlen. han ser ner på oss däruppe ifrån å ser till så att vi har det bra :D
Jag blir bara tårögd så fort jag tänker på morfar min. Tänker på dig mest av allt Morfar!!!
Va har hänt annars då?? Inte så möe faktiskt. det är jobb, å plugg som gäller för hela slanten. åå Jag ska jobba i natt igen, ska bli kul. Ne nu ska jag nog sätta mig å pyssla lite så jag kan ha med min smyckeslåda till jobbet, åå förhoppningsvis få sålt lite, nu till julen, när julklappar å sådant ska inhandlas. Det kanske blir bra. Förhoppningsvis.
Men vi ses när vi ses å hörs när vi hörs
Kramar på er.
Kommentarer
Trackback
